Idag är det exakt en vecka tills att jag
sitter där på planet med resfeber på väg till landet långt där borta. Slutade
jobbet igår och jag kunde inte fått en bättre avslutningsdag. Det var fredag
och alla var på toppen humör. Vaknade på morgonen och kände så där som man
ibland, inte ofta, men ibland känner. Man känner att man har sovit hela natten,
hjärnan har vilat och man är för en gång skulle pigg när man kliver upp ur
sängen. Det var precis lagom klimat ute: inte för kallt och inte för varm, inte
för molnigt och inte för soligt, inte för mycket trafik och inte för lite
trafik… jag ni förstår vart jag vill komma. Helt perfekt! Det bjöds på kakor, jag gav en bok och fick en JÄTTE fin present från kollegorna. Snacka om genomtänkt. Där
var en fakta bok om Australien, solkräm, solbrillor, vakuumpåsar, travelkit med
nackkudde och öronproppar, bricka för väskan där man skriver vem väskan tillhör
och bäst av allt, en bok med en massa lekar så jag kan sysselsätta barnen. Får
inte heller glömma den fina buketten som liknade en brudbukett. Innan hemfärd
blev det kramkalas och känslan av att jag var uppskattad var enorm och jag åkte
hem med ett stort leende på läpparna och en viss sorgsenhet över att lämna två
av mina bästa kollegor. De har hjälp mig enormt mycket och lärt mig massor och
det är jag evigt tacksam över.
Imorgon åker mina hästar till Värmland
och även det känns lite tungt, men som sagt är det inte för all evighet. Alla
saker är tvättade och putsade och nästintill nerpackade. Så imorgon får även
hästarna ett bad och lite extra godis innan avfärd. Så många gånger jag har
tänkt för mig själv att jag aldrig mer ska hålla på med hästar, kanske jag ska
börja med schack istället. Och så många gånger jag har trillat av. Men ändå så
har det bara varit självklart att man reser sig upp och borstar av gruset och
hoppar upp igen och nu när jag på egen vilja har bestämt mig för att göra denna
resa inser jag hur mycket jag älskar mina hästar och hur mycket dem betyder för
mig. Trotts alla dessa blåa tår, blåsor och pisksnärtar i ansiktet kan jag inte
låta bli att tänka tanken vad jag skulle göra utan dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar