lördag 29 augusti 2015

Nu börjar det närma sig

Idag är det exakt en vecka tills att jag sitter där på planet med resfeber på väg till landet långt där borta. Slutade jobbet igår och jag kunde inte fått en bättre avslutningsdag. Det var fredag och alla var på toppen humör. Vaknade på morgonen och kände så där som man ibland, inte ofta, men ibland känner. Man känner att man har sovit hela natten, hjärnan har vilat och man är för en gång skulle pigg när man kliver upp ur sängen. Det var precis lagom klimat ute: inte för kallt och inte för varm, inte för molnigt och inte för soligt, inte för mycket trafik och inte för lite trafik… jag ni förstår vart jag vill komma. Helt perfekt! Det bjöds på kakor, jag gav en bok och fick en JÄTTE fin present från kollegorna. Snacka om genomtänkt. Där var en fakta bok om Australien, solkräm, solbrillor, vakuumpåsar, travelkit med nackkudde och öronproppar, bricka för väskan där man skriver vem väskan tillhör och bäst av allt, en bok med en massa lekar så jag kan sysselsätta barnen. Får inte heller glömma den fina buketten som liknade en brudbukett. Innan hemfärd blev det kramkalas och känslan av att jag var uppskattad var enorm och jag åkte hem med ett stort leende på läpparna och en viss sorgsenhet över att lämna två av mina bästa kollegor. De har hjälp mig enormt mycket och lärt mig massor och det är jag evigt tacksam över.


Imorgon åker mina hästar till Värmland och även det känns lite tungt, men som sagt är det inte för all evighet. Alla saker är tvättade och putsade och nästintill nerpackade. Så imorgon får även hästarna ett bad och lite extra godis innan avfärd. Så många gånger jag har tänkt för mig själv att jag aldrig mer ska hålla på med hästar, kanske jag ska börja med schack istället. Och så många gånger jag har trillat av. Men ändå så har det bara varit självklart att man reser sig upp och borstar av gruset och hoppar upp igen och nu när jag på egen vilja har bestämt mig för att göra denna resa inser jag hur mycket jag älskar mina hästar och hur mycket dem betyder för mig. Trotts alla dessa blåa tår, blåsor och pisksnärtar i ansiktet kan jag inte låta bli att tänka tanken vad jag skulle göra utan dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar