Framme

Jaha då sitter jag har ”så jävla långt bort man kan komma” som min granne så fint utryckte det. Det tog emot att gå från min familj, men jag vet ju att dem bara finns ett telefonsamtal bort. När jag tagit mig igen säkerhetkontrollen var mitt mål att hitta något gott som kunde hålla mig vid liv nästkommande timmar. Chips är bra tänkte jag, det mår man inte illa av heller. Nästa prio var att hitta gaten. Bra, hittat, check. På vägen tar en pölse för att fira att jag var i Danmark. Efter det väntar en ytterligare passkontroll vilket inte var väntat och då skulle jag behöva bli nervös igen. Men det gick bra. Väl framme vid gaten förstod jag mig inte på systemet. Dem kallade upp en massa namn på danska vilket gjorde det hela mycket svårare. Då jag inte hör mitt namn, sitter jag kvar och hoppas på det bästa. När jag sedan kommer på planet för jag ju en chock så stort det var och där skulle lilla jag sitta helt ensam. Väl uppe i luften är det ett barn som vägrar sluta skrika, den svenska killen framför mig kan inte sitta still. Lätt att pricka maten i munnen, det är ju trång så det räcker redan. Just det vi fick ju hot towels också och dem var riktigt varma, jag som är så klen om händerna också. Men man kände sig fräsch efteråt i alla fall. Det var oväder bland molnen också. Man såg hur allt lös upp av blixtarna. Läskigt!

Väl framme i Singapore var det direkt att försöka ta sig av planet och hitta nästa gate. Jag hittade skytrain som tog mig till den andra terminalen och där var det en bra bit att gå för att komma fram till rätt ställe. På vägen var det ytterligare en säkerhetskontroll och då glömsk som jag var, glömde jag ta ur vattenfalskan. Men vakten frågade snällt att jag vill dricka upp den. Dum nog som jag är svara jag nej i all hast och jag som var jättetörstig. Är man värsta nybörjaren eller? Det verkade så för att när jag har hittat min plats på andra planet kom jag lite senare på än vad jag gjort på det andra så då blev det ju en lång kö i gången. Jag försökte skynda mig och ser då inte att dem som städat glömt ta bort en gräddestub som jag så fint sätter mig på. Puff sa det och det kändes kallt där bak och jag tänkte första att det bara var själva bältet hade låtit. Men nejdå när jag reser mig upp var där en stor fläck både på sätet och på mig. Blåa byxor och grädde är inte så fint. Men jaja! Det var många som hade Singapore som sin slutdestination men jag fick glädja mig med ytterligare sju timmar i ett kallt plan men mat som smakar sådär. Ett plus var dock att jag fick magnumglas. Mums!

Jag lyckades sova ordentligt eller ja så gott det går på ett flygplan men var inte helt slut när jag kom fram. Däremot kände jag mig lite bubblig efter den så välkomponerade flygplansmaten. Alla fick ett papper som man skulle fylla i ang. om man har varit i ex. Afrika den senaste tiden och vad man har med sig och vad man ska göra i Australien. Kändes lagom bra när jag inte riktigt förstod var och hur jag skulle fylla i, men jag frågade den vänliga damen i kontrollen som så gärna hjälpte mig. Då var det bara bagaget som fattades. Känslan när man ser sen stora väska med regnbågsfärgat band och lego bricka var överväldigande. Fick knappt av den från bandet så tung den var. Det påminner mig om en god vän som inte heller fick tag i sin väska och sprang efter den längs bandet och knuffade undan allt folk. Har nog inte skattat så mycket nån gång.

 Nervositeten och hjärtats rytm stiger när jag ska gå ut i mottagningshallen och möta min värdfamilj. Tänk om dem inte står där…! Men där stod mamma Lisa och dottern Isla 6år med en jättefin skylt med mitt namn och vinkar. Jag får en stor kram och ett välkommen. Isla vågar inte säga så mycket men det gör ju inte jag heller så varför skulle hon det. Innan färden bär åt mitt ”nya” hem stannar vi på McDonalds drive thru så typiskt australienskt.

Sonen Liam 2,5 och pappan Dean väntade där hemma.

Jag har fått mitt egna rum och delar toalett med barnen. Ett jättemysigt litet hus med modern inredning och två små fluffiga hundar. Måste dock erkänna att jag känner mig lite ensam ändå här borta i andra änden av världen. Men jag får sova på saken och vakna imorgon med mer energi och nyfikenhet.