Så snart har det gått tre veckor sedan
jag satte min första fot här i Australien och jag börjar få lite mer rutin på
det hela. Jag har nu förstått att Liam är en mammas pojke och så fort hon är
hemma, betyder jag ingenting för honom längre. Vi har varit i simhallen och det
var riktigt bra för oss både för i vattnet måste jag lyssna på mig. Han kan
ännu inte simma vilket betydde att om jag ville att jag skulle släppa honom
insåg han själv att han behövde mig. Den dagen var riktigt trevlig, inget
skrik, bara glädje.
Långt ifrån glädje var dagens tragedi
när Isla lyckades få hela pallen på stortån och blodet rent ut sagt forsade ut.
Hon vägrade låta mig rengöra det och hon blev nästintill hotfull när jag sa att
vi måste vippa något runt för det blev blod överallt. Jag insåg att jag inte
visste vart plåster fanns och det var inte helt lätt att försöka få ut något
från en sexåring och en treåring. Egentligen var inte själva såret så stort med
träffar det rätt kan det bli så fel. Så hon låg i soffan med papper runt foten
i flera timmar tills att mamman kom hem och då började allt om igen. Till slut
efter många om och men fick mamman satt på ett nytt bandage.
Jag har trotsat dem kalla 11 graderna
med blåst och regn och faktiskt varit ute och sprungit några kvällar. Det jag
gillar med att vara ute och springa är att jag får gå in i min egna lilla
bubbla. Trycka in hörlurarna i öronen, ta in dunket i musiken och bara få flyga
fram. De gångerna man känner att man har pulsen under kontroll, andingen är
stabil, ingen håll och benen känns lätta och man känner att jag kan springa hur
långt och hur länge som helst. Det finns inget bättre. Jo, det finns det, men
ni fattar vad jag menar! När jag väl tar mg ut är det redan mörkt eller på väg
att bli mörkt och stigarna är belysta med små solcellslampor längs med kanterna
och det är i princip det enda jag ser. Det är som att springa i rymden. Jag har
ingen aning om vart jag sätter fötterna och ibland sluttar det lite neråt och
då känns det faktiskt som om jag flyger för en miljontedelssekund. Det är
verkligen skäckinblandade känslor när man inte ser något annat. Det enda jag
hör är musiken. Jag försöker bara tänka, hoppas ingen är bakom mig nu för då
vet jag inte vad jag gör.
Förra lördagen åkte föräldrarna och jag
in till Frankston som är den närmaste staden från Sandhurst. Vi skulle i förtid
fira mammans födelsedag med några av hennes vänner, genom att först äta
dudefood på en pub, vilket är rejäl mat som typ hamburgare och ribs. Jag åt en
Hawaii-5-0 hamburgare, riktigt god. Sedan begav vi oss till en nattklubb kallad
The Deck. Just den dagen var minimum åldern 25, men på något vis lyckades jag
komma in och därmed var jag den yngsta på stället. Vi drack jägermeister och
bubbelgum shots och dansade till tre på natten. Där var många konstiga
människor, men det var bra stämning och jag känner definitivt att jag kom mer
in i familjen efter det. Vi alla var lite på lyset så taxiresan hem var väldigt
rolig. Chauffören satt framför en plastvägg och dagens fråga var varför han
fick ha en sån och om han kände sig tryggare med den. Han måste tyckt att vi var
väldigt jobbiga, men roligt var det i alla fall. 
Jag har nu smakat på dumplings, vet inte
om det är så typiskt australienskt men det var gott i alla fall. Tro det eller
ej men jag har även smakat på Känguru. Det smakade lite som oxfilé så det är
ett väldigt fint kött. Nästa blir väl krokodil eller något. Egentligen är det
inte konstigare eller äckligare än att äta ko och gris. Det är bara det att det
inte är så vanligt i Sverige. Jag skulle visst kunna äta både häst och hund om
jag inte visste att det var det. Tanken på att äta sitt husdjur det som stoppar
mig från att göra det. Visst gillar jag både kossor, grisar, fiskar och
kycklingar. Men om man kan välja att äta kött som är slakat på ett värdigt sätt
och där man vet att djuren har mått bra innan är det inget problem för mig. Jag
hade aldrig kunnat vara vegetarian. För det första älskar jag kött och för det
andra tror jag på att vi mår bra av det kött ger oss.
Vi har besökt Gravity Zone som en massa
trampoliner inne i en fabriksliknande byggnad. Jag hoppade inte, men barnen
gjorde och det verkade som om dem tyckte om det. Jag hade gjort det i alla
fall.
Jag har även fått vara delaktig i två
homeparty som dem kallar det. På svenska skulle vi väl väga en säljarträff
hemma. Den första var Mammans Arbonne (skönhetsprodukter) visning och den andra
var hemma hos en av hennes vänner med Tupperware (köksredskap). Många saker som
dem trodde var nykomna uppfinningar, men som vi i alla fall redan har hemma i
vårt kök. Kan det kanske vara så att där i vi i Sverige i alla fall före
Australien. Det sistnämnda stället var beläget ute på landsbygden i ett hus som
för mig representerade rätt så mycket min bild av Australien. Beläget ovanför
en dal, där nere kunde man höra ånglokets ljud och det var väldigt tropiskt.
Vägen dit var som en bergochdalbana i backar så branta som man tänkte att nu
kommer vi rulla baklänges med bilen. Vi blev bjudna på små hembakta scones och
som jag har längtat efter något hembakat.
Påtal om hembakat så har jag idag bjudit
barnen på en kladdkaka som jag försökt få ihop. Så gott! Innan vi började baka
frågade jag dem vad dem helst ville ha. Den färdiga satsen med banankaka eller
en chokladkaka. Svaret blev vi har ingen chokladkaka. Då sa jag att man måste
göra den själv från grunden. De hade ingen aning och vad jag pratade om och jag
tror inte dem brydde sig heller. Jag försökte i alla fall.
Jag har även förklarat att vi i Sverige
har tre extra bokstäver i alfabetet, å, ä och ö. Deras uttal fick mig att
skratta. Det är inte lätt när det är svårt. Haha!
Idag har jag och barnen även skapat våra
egna masker. Vissa av oss gick verkligen in för det och vissa tog det hela lite
mindre seriöst. Men som vi säger, det var fem minuters uppehåll i alla fall.
Jag tror det var det hela. Detta blev
ett väldigt långdraget inlägg men ibland måste man få spåra ur och bara skriva
av sig.
Här är föresten länkar till företagen
Tupperware och Arbonne. Ta gärna en titt. Det är bra saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar