Lagom pinsamt på hjälpande hand

Då var ännu en dag till ända. Vaknade imorse och kände mig väldigt tillfreds. Ni vet när det är sådär lagom varmt, man har sovit hela natten och allt är bara perfekt, tja förutom att det var jobbdag idag. Men det visade sig ändå bli en rätt så bra dag. Vi har varit och kollat på ännu ett child care och Liam tyckte det var toppen så fort han såg alla trampcyklar och spadar. Det roliga var att hans skor är alldeles för stora för honom så när han blir exalterad och springer, snubblar på sina egna fötter. Det är såklart inte roligt i den benämningen, men han slår sig allt som oftast inte, utan reser sig upp som om ingenting har hänt. Lite som när man är sen till tåget och måste springa och tåget kör ifrån en. Nä men jag skulle inte med det tåget, tänker man och vänder snabbt om som om ingenting har hänt. Vet inte varför jag drog den liknelsen, men det är så roligt att se.

Väl hemma kom idén och önskan upp från Liams sida att åter igen få gå till golfbanan och slå iväg några bollar. Då jag inte kände mig helt bekväm med hela den situationen sist, tog det emot att säga ja. Alltså inte för att vara sån, men golfare är väldigt speciella och mycket fina i kanten. Alla kör dit med sin egen golfbil och där kommer jag med min treåring i barnvagn liksom. Fast han är så söt med sin vattenflaska och golfkepsen, handsken och pikétröjan på och klubborna i handen, men det känns som all mark är förbjuden mark och jag följde inte dresskoden. Fast nu var det ju så att som tur var, var det inte jag som skulle spela.

På vägen hem från klubbhuset hörde jag en massa fågelkvitter från ett utav husen på byggarbetsplatsen och vänder mig om för att kolla vart det kommer ifrån. Då ser jag en fågel som har fastnat med ena vingen i gallerstaketet och dem andra fåglarna är svårt att säga vad dem gör. Antingen försökte dem febrilt hjälpa deras vän som var i nöd, eller så påpekade dem hur dum hela idén var att leta efter maskar just så nära huset, inte vet ja. Men i alla fall så kände jag att jag inte bara kunde passera fågeln utan att göra någonting åt det hela. Så jag får syn på en utav snickarkillarna och säger ”Here is a bird stuck in the fence” och pekar på fågeln. Jag får ögonkontakt, men hans blick är som att prata med en vägg. Hörde han mig inte eller förstod han inte vad jag sa, så otydligt pratar jag väl inte. I vilket fall, så fick jag ingen respons och då gör jag tåggrejen: ”Nä men jag sa inget”. Då jag passerar fågeln inser jag att den är borta och hur pinsamt det hade varit om nu killen väl hade kommit ner och det då inte fanns någon fågel. Jaja, jag försökte.

För första gången i världshistorien fick jag lägga Liam till sängs på kvällen och det ledde till succé. Gång på gång varje dag, går han upp efter första personen lagt honom till sängs, oftast mamma. Men så idag frågade jag honom om han ville att jag skulle ta honom. Han sa ja och jag fick honom att sova genom att få han att drömma att han var i poolen som vi ska till imorgon. Han är så gullig när han då säger ”But, where are my floaties (flytkuddar)? Och jag låtsas sätta på dem på hans armar och vi säger god natt.

Då jag inte har så lång tid kvar här, letar familjen nu en ny Aupair fast med lite andra arbetsförhållanden än vad jag har, bland annat färre dagar, vilket inte gör det helt lätt. I alla fall jag som Aupair livnärar mig nästan helt och hållet på min lön och jag jobbar fyra dagar i veckan vilket blir en helt lagom lön. Men ska man då gå ner i dagar, innebär det också lägre lön och vill man då har råd att utforska och hitta på saker, måste man antingen ha sparat ihop sin reskassa, eller hitta ett extra jobb. I alla fall, så känns det både konstigt och roligt att hjälpa dem med att hitta en ny Aupair. Jag vill ju inte känna det som om jag blir ersatt och jämförd på ett negativt sätt. Men å andra sidan är jag deras första och jag hoppas att vi håller kontakten även efter detta äventyr så att baren kan komma ihåg mig, förhoppningsvis positivt och att jag får se dem växa upp. Även om jag egentligen inte är i familjen så länge, har det ändå skapats ett band och jag antar att det kommer kännas konstigt när jag kommer hem och allt detta ligger i det förflutna. Jag drömmer väldigt mycket på nätterna om det som sker nu och bakar in det i mitt hem hemma i Sverige, det är väl ett sätt att bearbeta det hela antar jag.