Australia day 2016

Idag var det ingen särskilt bra dag, men då det kommer att vara tråkigt att läsa ett så nedlåtande inlägg, kommer jag nu ändå försöka säga lite positivt om även denna dag.

Jag och Emma hade bestämt att träffas inne i Melbourne idag för att se om något roligt hände, då det är Australia day idag. Men en kvart innan jag ska bege mig, får jag sms:et om att hon plötsligt blivit sjuk och kunde inte hänga med. Självklart blev jag nu mindre intresserad av att åka in, men jag var samtidigt väldigt nyfiken på vad som skulle ske där inne i stan, så jag tog min väska och åkte dit.

När jag kommer till Flinder street station, är det ett hav av människor från alla sorters kulturer, men alla med samma slutdestination. Där var folk som delade ut gratis drickor och det var som ett krig om vem som kunde komma fram först till den överfulla baljan, men som på en sekund var helt tom. Gratis är gott! Utanför ser jag att poliser stängt av vägen och alla stod längs med staketen och jag tänkte ”Jag ställer mig här, nått måste ju hända”. Mycket riktigt, inte långt därpå hördes musik från orkestern. Jag hade lyckats få en väldigt bra plats, trodde jag… Men när jag stått där i över en halvtimme i gassande sol och alla människor som tryckte på bakifrån för att försöka se bättre och paradtåget fortfarande inte var över. Tog jag mig ut ur folkmassan innan jag fick en panikattack. Det var inte så varmt egentligen, termometern stod bara på 23 grader, men om man står mitt i solen och inklämd mellan alla människor, var det som om svetten bara sprutade ut ur kroppen. Jag tänkte på alla dem som var inblandade i paraden och deras tjocka kostymer, de måste ha varit värma. I paraden fanns det kort sagt allt möjligt. Det var hästar, soldater, brandmän, sjömän, roliga cyklar, kineser, japaner, drakar, säckpipor, star wars, ja listan kan bli lång och det höll säkert på i minst en timme. Därefter flög flygplanen i formationer över staden och såklart var folk bara tvungna att demonstrera på en dag som egentligen ska betyda glädje och stolthet över sitt land. Men jag fick se dem ridande poliserna igen med deras fulla utrustning.

 Det var dags för lunch, men jag var inte sugen på någonting och jag hade ingen aning om vart jag skulle gå, så jag gick runt, runt och runt och det slutade med att jag åt en äcklig burrito på första stället jag kollade på. Det var också samma ställe som jag brukar ta min lunch på, så typiskt mig.

Jag åkte hem vid tre tiden. Jag kände mig väldigt nöjd med Melbourne och trött av all värme. Såklart var jag tvungen att ta en taxi igen, trotts att klockan inte var så mycket. Jag fick senare reda på att dem visst hade kunnat hämta mig, då dem ändrade sina planer efter att ha pratat med mig.

På kvällen var det firade uppe vid klubbhuset med aktiviteter för barnen, så som hoppborgar, ansiktsmålning och klappning på olika farmdjur. Jag tyckte så synd om djuren, då alla barnen sprang runt och jagade dem, bar dem upp och ner, tryckte ner dem i plastmuggar för att mata dem och fightades över dem. Jag var rädd att kaninerna skulle få en hjärtattack eller nått. Var är uppfostran från föräldrarnas sida??? Sist men inte minst blev det fyrverkeri, men jag tillbringade den tiden i matkön, lagom roligt. Jag väntade i en timme på en liten pizza som kostade 78 spänn, så inte värt det, men det slog man inte förens en halvtimme gått och då kunde jag ju inte ge upp. Hjärtskärande var dock när jag sen fick reda på att familjen skulle äta på Mc Donalds. Kunde de inte sagt det till mig, så hade jag sluppit stå i kön och frysa av dem fruktansvärda blåsten. Hallå, kommunikation!!!

I detta inlägg vill jag även skänka en tanke till Kjell, min mormors systers man som gick bort i natt pga. cancer. Han var alltid så glad och gästvänlig och odlade väldigt mycket gott i sitt växthus. Vila i frid, hoppas du träffar alla nära och kära där bort och att du nu slipper ha ont.