Sista Melbourne med Emma

Idag har jag haft en väldigt bra dag tillsammans med Emma inne i Melbourne. Vi började med en god lunch med dessert och en drink inne på Friday’s. Vi fick världens gladaste servitör som av någon anledning skrattade antingen åt oss eller med oss, är inte riktigt säker. Vi beställde som sagt var varsin drink, rättare sagt en sockervaddsdrink. In kom vår glada servitör med två glas fyllda med sockervadd och då säger han: ”If you want to eat the fairyfloss now, do it now! Because a lot of people get so disappointed when they realise it’s gone.” Haha, nu försökte han allt vara rolig.

Proppmätta begav vi oss ut och upp till en utav Emmas favorit affärer, ICE. Där hittar jag såklart några snygga plagg som jag ville prova. Men med magen fylld med mat var det inget som passade, så vi begav oss mot rulltrappan igen. Men när jag precis hunnit sätta min ena fot på det rullande trappsteget skriker jag lite för hög, rakt ut ”Skit min väska” och drar snabbt tillbaka foten för att inte åka med neråt. Jag skyndar mig tillbaka dem cirka femtiometern vi hunnit gå och där står expediten med min väska i handen och har den blicken som säger ”Du glömde visst något!” och jag bara ja jo jag gjorde ju det.  Tyckte väl det kändes otroligt lätt när jag lämnade butiken. Som tur var, var det typ bara vi i butiken så ingen hade hunnit gå in i provrumet och tagit min väska. När jag går tillbaka till rulltrappan, ser jag Emma där ner full i skratt. Jag ser också dem två snygga killarna som satt i caféet som antagligen sett min ”fina” räddning. Usch nä, pinsamt!

Därefter gick vi mot graffitigatan och lekte modeller för en stund. Sen gick vi och tog en australiensk cider som omväxling cider, mitt ute på Yarra river. Men jag måste erkänna att den svenska cidern är bättre.

Vi gick ytterligare ett varv runt i stan, för ingen av oss ville säga hejdå. Vi har haft så roligt tillsammans och trotts att vi faktiskt bara har träffats typ sju gånger känns det som om vi har känt varandra hela livet. Men det slutade med att vi aldrig hejdå, för nu har vi blivit en del av Australien och här säger man Seeya. Det är ett väldigt lustigt uttryck. Ibland säger man ju det till en mäniskan man vet aldrig kommer träffa igen, fast man ska aldrig säga aldrig.

Såklart slutade dagen med en taxiresa, förhoppningsvis den sista här. Men denna chauffören kunde banne mej inte skilja på höger och vänster. Han bara, ska vi till höger och jag bara, nä vi ska till vänster och då pekar han åt höger. Smart där!

Det är nära nu när dagarna får plats i väderleken!