Jag kan knappt tro det. Från
början var allt detta bara på skoj och då var det tänkt att jag skulle åka med
en kompis till USA på en roadtrip. Efter att hon hoppat av, tja vi hade ju inte
bokat någon eller så, men idén höll sig kvar hos mig och när jag nu nästan
jobbat ett år i Malmö och inte trivs till hundraprocent är läget
som gjort för detta.
Jag skapade en profil på hemsidan, Aupair world och inte långt där efter hörde första familjen av sig. Deras första fråga var om jag hade jobbat med barn förut och det har jag ju inte, förutom att jag har tagit hand om mina kusiner men det räknas väl inte på det viset. Nästa familj ställde samma fråga igen och jag började tänka att det här skulle inte bli helt lätt. Efter ett antal nekande svar träffade jag på en svensk familj som bodde i England och det verkade toppen så vi bestämde en tid för ett skype samtal. Jag var supernervös när signalerna tutade fram och i detta skedet visste jag inte att det var en svensk familj så jag började på engelska och mamman svarade på svenska. En lättnad svep över mig och vi hade ett långt samtal och det slutade med att sa att jag skulle tänka på saken.
Med denna familjen i åtanke utökade jag breddgraden och var nu inne på Australien. Vissa familjer jag pratade med bodde så långt ifrån ett befolkat samhälle att det var så gott som nej direkt. Jag vill ju skapa nya kontakter och kunna vara lite social där borta på andra sida jordklotet. Men så plötsligt dök den för mig perfekta familjen upp. De hade en söt liten son, vad kan han ha varit, fem kanske och de verkade super trevliga. Jag tackade nej till platsen hos familjen i England då jag insett att i december är vädret ungefär densamma som här i Sverige och jag vill ha lite värme.
Efter att ha pratat mycket med den nya familjen och allt kändes verkligen tipp topp, kände jag att det här kommer gå vägen. Jag ska till Australien. Men så dök frågan upp.... Hur mycket har du jobbat med barn innan? Ärlig som jag är, drog jag det med mina kusiner och då säger mamman att dem vill ha en lite mer erfaren tjej. Jahap där rök min chans. Kanske skulle satsat på England i alla fall.
Efter någon dag upptäckte jag på hennes Facebook att hon hade lagt ut att hon hade stött på mig "en tjej som söker aupair jobb i Australien" och att jag var mycket trevlig. Ytterligare några dagar går och plötsligt ser jag att en familj har skrivit en kommentar på hennes inlägg. Jag skickar genast iväg ett meddelande på Facebook och får ett JA från dem. De har två barn en tjej på 6 och en kille på 2,5 och "two fluffy balls" till hundar.
Dagen då jag skulle boka flygbiljetten var nervös men det är inget gentemot vad jag är nu. Packlistan är skriven, hästarna har fått en fodervärd och transporten är uthyrd och nu är det bara att vänta till avresedagen i september. Det är så sjukt mycket att tänka på... vad ska jag ha med mig, vad ska jag säga när vi träffas, hur går det till osv. Att åka med familjen på semester är en sak, men att resa helt ensam och så långt bort är helt nytt för mig. Att säga upp sitt heltids jobb är det nog många som tycker är korkat, men ska jag göra en sådan här resa är det nu och inte sen. Förhoppningsvis lever man en gång till, men det är inte värt att chansa. Dessutom kommer denna resa ligga bra på ett CV.
Så nu kör vi!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar