Hoppla hoppla! Igår var jag nämligen på
turridning på en ranch kallad Ace-Hi. Vi steg upp tidigt för att bege oss till
ranchen. Jag hade lite problem att hitta bra kläder för vädret som visade sig
utanför fönstret. Men efter många om och men fick det bli ett par jeans, en
skjorta (tänkte att jag måste ju passa in i cowboy stuket vet ni) och en
regnjacka ifall att det skulle börja regna. Då jag vill vara med på en
turridning för lite mer erfarna ryttare, fick det bli så att jag själv nu
skulle göra detta äventyr. Måste erkänna att trotts mina 16år i sadeln kände
jag mig ändå lite nervös. I bilen på vägen dit insåg jag att jag inte kan så
många hästtermer på engelska, det är nästan lite skämmigt, det borde jag ju. Något
annat som var skämmigt var att när vi väl kom fram gav familjens vän som var
med för dagen, en jätte presentation för dem som jobbade där om mig. ”Det här
är Emelie. Hon är svensk och jobbar med polishästar. Hon har två hästar och är
jätte bra på att rida. Hon vill ha den bästa hästen.” Var han tvungen att lägga
ribban så högt?! Men det fanns inget att oroa sig för. Ranchen hade ett
femtiotal hästar som alla såg lite slitna ut. Det stod hästar överallt, vissa
helt färdiga med både träns och sadel, och i samma hage låg hästar som för
dagen stod på vila. Intrycket jag fick, fast nu är jag ju också väldigt noggrann,
var att det behövdes lite bättre struktur. Det hela blev inte bättre när jag
senare insåg att jag var satt i en grupp med två yngre tjejer och deras mamma,
varav dem inte var jätte vana vid hästar och en var extremt dålig på att få
hästen att ens röra på sig. Den tre timmar långa turen längs med deras ägor, in
i bushen, upp och ner för branta backar, genom smala passager, ut på en
förvisso sjukt fin strand med vågor högre än hästarna, kändes som en hel
evighet när en stoppar upp hela tempot. Ni vet elefanterna i Djungelboken, typ
så blev varenda avsaktning eller stopp.
 |
| St Andrews Beach |
Det var som att komma tillbaka till
ridskoletiden när jag var liten. Hästarna ville bara gå supernära hästen
framför och när den började trava, jaha då travade min också. Med andra ord,
inte så mycket ridning, mest åkning. Lite tråkigt var det också att det egentligen
inte var en runda, för vi tog oss till stranden och där ifrån tog vi samma väg
tillbaka. En av tjejernas häst gick rakt in i en buske med henne så att hon
nästan ramlade av, lite som limbo fast till häst. Den synen är svår att inte
skratta åt. Men trotts allt detta var det ändå roligt att få göra något till
häst och som sagt, den stranden var väldigt cool.
Åhh just det, min häst hette
Bandit och det passade honom bra. Han var lite lurig men med bra framåtbjudning
vilket jag gillar. Inte för stor och inte för liten. Lagom helt enkelt. Jag
kommer ju trotts allt från landet lagom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar