Ocean Grove & Geelong

Det har rent ut sagt varit en väldigt annorlunda helg. I fredags gick jag upp som vanligt för att passa Liam. Det var sagt att vi skulle åka klockan tre, jag var färdig, men när klockan var fyra hade fortfarande inte föräldrarna kommit hem och jag började undra vad som förse gick. Tillslut kom alla hem och då blev det fart i huset. Alla sprang fram och tillbaka till bilen för att packa in alla saker så att vi kunde hinna med båtfärjan som vi först skulle åka, sen skulle vi inte och nu skulle vi tydligen. Jag har så svårt för att ställa om mig på så kort varsel, vilket denna familj inte har.

Men vi hann med bilfärjan som var mycket mindre än jag förväntat. Den förde en massa oväsen, men tog oss i alla fall över till Ocean Grove som är en by eller stad, vet faktiskt inte, men som ligger två timmars bilfärd från Melbourne, men med färjan tog det bara en timme totalt. Det var ett ställe med väldigt speciella små hus med mycket små detaljer. Familjen hade hyrt en sommarstuga av ett par som bara bor där på somrarna. Vi visste inte riktigt vilket hus det var och medans vi körde långsamt längs med vägen tänkte jag ”hoppas det inte är det, inte det, kanske det, nähä inte det, jo men det är fint”.

Huset vi stannade vid vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva. Fönsterna var som kyrkfönster, alltså färgade, tunna och passade inte alls husets blåa färg. Dörren var söndrig och gick knappt att öppna. Möblerna var fulla med damm och mellan sätena var det fullt med skräp. Golvet knarrade och köket var färgat i en gräslig bajs brun färg. Men som tur var såg sängen i alla fall ren och välkomnade ut. 

Trötta och hungriga hoppade vi alla in i bilen igen för att såklart som väldigt ofta äta någon sorts take away. Självklart stod fish and chips högst upp på önskelistan och jag skriker inombords nej, nej, nej inte igen. Som tur är finns det souvlaki med på menyn så det fick det bli. Som jag kommit med insikt med äter jag nästan allt med gaffel, kniv eller sked vilket australiensare tycker är väldigt märkligt. Men jag känner att jag äter långsammare med kniv och gaffel då jag inte behöver stressa för att jag kladdar ner mig. Dessutom får jag en bättre smakupplevelse och det är mer hygieniskt, speciellt en sådan som familjens dotter Isla som aldrig tvättar händerna efter att hon besökt toaletten. Så äckligt! Men i alla fall så beställer alltid familjen in så himla mycket mat och dem äter aldrig upp allting, vilket slöseri på pengar. Det är ju inte så att jag kan avsluta deras måltid även om jag ibland vill för att jag är mer hungrig eller bara sugen. Jag vill inte alltid klassas som matvraket.

Det blev även ett snabbt besök in i affären innan vi åkte tillbaka till husrucklet. Men saker och ting blev värre. Pappan började gå runt och kolla i huset och jag frågade vad han kollade efter, då sa han spindelbon. OMG tänkte jag och gick in på mitt rum för att kolla. Mycket riktigt finner jag där ovanför rullgardinen en spindel stor som halva min handflata. Pappan hämtar kvasten för att döda den men träffar den och den lyckas rymma under min säng. Genast tänker jag, jag sover inte i den sängen om jag vet att en spindel finns i rummet. Nu fördstod jag varför sängen hade hjul. När alla står och kollar efter spindeln ser jag att den kommer krypandes mot mammans fot och jag skriker till och mamman skriker ännu högre och nästintill hoppar upp i famnen på mig. Hon lyckas dock trampa ihjäl den och därefter sprejas hela mitt rum med giftspray.

Det började bli sent och bara tanken på att jag ska föröka somna i det rummet gör mig livrädd, även om jag vet att spindlar vill inget illa och är oftast räddare för oss, men tänk om dem kryper upp i ansiktet på mig. Men jag hade inget val och tillslut lyckas jag somna.

På morgonen kliver jag upp för att ta en dusch, men duschmunstycket är trasigt och faller till marken, det kom knappt något vatten och det var supersvårt att få ur schampot ur mitt hår. Kände mig i alla fall lite fräschare. Helt plötsligt satt en vit kanin utanför dörren. Undrar vem den tillhör?

Egentligen skulle vi åkt till en vattenpark på lördagen, men då det endast förväntades 23 grader, vilket typ är högsäsongsvärme i Sverige, åkte vi istället ut till en Fairypark mitt ute i ingenstans. Det var däremot väldigt fint där och utsikten var helt magiskt. Jag hade lätt kunnat bygga ett hus och vakna upp till den utsikten varje morgon, dessutom mycket bra mark för hästarna. Det är konstigt att jag alltid ska ser ställen i hästarnas perspektiv, lite smått nördig efter alla år tillsammans med dessa fantastiska djur. Jag har aldrig varit ifrån hästar såhär lång tid. Jag kommer behöva ta ridlektioner när jag kommer hem ju. I alla fall, den där parken har dem bygg på sedan femtio år tillbaka då det inte funnit tillräckligt med pengar. Men nu tror jag den klassades som klar.  Vi gick runt den inte så stora men väldigt fina parken, men det roligaste tyckte barnen i alla fall var lekplatsen i slutet. Vi kunde åkt till en lekplats istället för att betala inträde till en dyr park, men, men.  

Sedan bar det av in till Geelong, en ganska stor stad vid kusten. Just denna helgen var det en stor utställning av gamla bilar och motorcyklar som dånade fram längs gatorna. Vi åkte parisohjul och åt Bratwurst, här i Australien liksom. Nu var det definitivt varmare än 23 grader och solen började bli brännande och jag hade helt fel kläder än en gång, långa svarta byxor. Det är ju så svårt att klä sig efter väder här när det hela tiden växlar så drastiskt.

Därefter åkte vi till en ciderfabrik där jag provade på fyra olika cidersorter, bland annat en med chilli. Jag måste ändå medge att den svenska cidern är godare och det höll föräldrarna med om. Jag beställde även en super god brownie med någon sorts karamell. Jag fick genast två bästisar (barnen) och självklart blev det dålig stämning. Men hela dagen hade dem ätit gott och jag sparat mig till just denna underbara delikatess, men barn ser ju inte saker och ting ur det perspektivet. Men jag njöt i alla fall.

På kvällen åkte vi till en restaurang och åt. Jag tog en pizza som var sådär, har ätit godare pizzor, den smakade inget typ. Förädlarna tog en fisk och skaldjurstallrik och det luktade inte gott, kanske var det därför min pizza inte var så aptitlig. Deras dotter är rätt rolig när det gäller mat, hon tycker om alla för mig konstiga och äckliga saker, så som musslor t.ex. Men så äter hon inte vanligt förekommande saker. Bara för det kommer jag nu inte ihåg vad det var jag skulle skriva, men ni hajar grejen, mycket märklig är hon.

Sen var det dags att krypa ner i sängen tillsammans med en och annan spindel. Nä jag såg faktiskt inte fler men där var säkert några. Men jag drömde om svärd och liknande efter att ha sett filmen Last Knights på tv:en. Det är konstigt hur verkligen sätter sprätt på våra drömmar. Men som sagt, allting har en anledning eller baktanke.

På söndagen hände det som var själva anledningen till att vi åkte bort över helgen. En an familjens släktmedlemmar fyllde år och skulle ha en stor fest på en vingård. Men hon hade då inte bokat någon plats åt mig, så familjen släppte av mig inne i Geelong. Där spenderade jag några timmar med shopping. Julen i det stora varuhuset hade nu riktigt kommit igång. Jultomten var där så alla barnen kunde sitta i hans knä och önska sina julklappar. Där var granar med kulörta kulor i drivor och utanför spelades julmusik på trumpet. Här är så mycket fint och jag skulle kunna köpa allt. Mode är en stor grej här och det finns så mycket annorlunda plagg. Innan jag åkte hem var jag bara tvungen att få tag på en Ben & Jerry glass. Yammi!

Oturligt nog stannade vi på KFC hamburgerkedja efter en kvarts körning eftersom alla var hungriga utom jag som nyss dragit i mig en hel glass. Men äta var jag ju tvungen annars skulle jag bli hungrig senare. Ytterligare en och halv timme gick innan vi äntligen var hemma och det kändes verkligen som att komma hem.Jag tog en varm och skön dusch, städade undan alla saker, bytte lakan och oj vad skönt det var att somna i min ”egen” säng.

Idag gick jag inte upp förens vid halv tio. Sedan hasade jag mig till gymmet och kände blodsmak i munnen där jag sprang på löpbandet, men även det kändes väldigt skönt så nu i efterhand. Vi har äntligen satt upp granen, förvisso en plastgran, men dock. Det var inte riktigt en sån stor grej som vi brukar göra det till i vår familj, men julmusik och så. Men jag är ju också väldigt bunden till traditioner och vill gärna att allt ska vara som det alltid brukar vara, annars känns det fel. Men det bästa av allt var ändå att dem hade köpt en julkula med mitt namn, Australiens flagga och en känguru på så som ett bevis på att jag tillhör familjen. Baren har varsin och nu har jag även en. Jag har kollat på Stockholm Horse Show och imorgon är det första december, då börjar julkalendern. Man blir aldrig för gammal för den.