Vissa personer är födda till att ha stökigt runt om kring sig, andra inte. Men just barn är fenomenala på att stöka ner, så den här veckans jobb har varit att städa Liams rum. Jag har vikt alla små kläder och lagt den i ordning. Hans byxor är så söta, ett vik sedan är man klar. Jag har sorterat lego, bilar och bollar var för sej och alla böcker är snyggt uppställda i den lilla bokhyllan. Hans stora bilar står på rad längs med sängen och jag måste säga att jag blev rätt nöjd. Några timmar senare såg det ut som från början. Ett evighetsjobb helt enkelt. Själv har jag alltid hållit ordning och reda på mina saker och får smått panik när jag inte hittar saker ändå. Jag gillar att ha saker på sin rättan plats, det gör mig till freds och mitt koll på läget tänk kan slappna av.

Men om vi ska hoppa till något helt annat. Jag har nämligen bjudit familjen på mammas specialare, pasta med laxsås och gissa vad. Jag fick toppen betyg. Jag undrar vad jag ska hitta på nästa gång dem frågar…

Trotts att jag lever som i en film här, känner jag ändå en oro över vad som händer när jag kommer hem. Oturligt nog fick jag inte behålla min heltidstjänst och jag har ju trotts allt mina två hästar som måste fodras och skos och allt vad det är. Jag vill hitta på så mycket som möjligt när jag är här och unna mig saker jag i normala fall inte gör. Att få känna att man har pengar är något många strävar efter och i dagens samhälle finns det tyvärr inte mycket som är gratis, så därför måste jag försöka att alltid tänka ett steg längre. Tyvärr måste jag dock lägga pengar på onödiga taxiresor, vilket känns lite tråkigt. Jag försöker leta nya jobb hemma i Sverige, men det är svårt när man inte direkt kan komma på en jobbintervju eller snabbt ringa ett telefonsamtal. Men förshoppningsvis löser allt sig så småningom, det brukar det göra i alla fall.