Gårdagen blev helt klart en dag med dramatik. Det
började bra med en stund på gymmet och en kall dusch. Därefter lite egen tid
och sedan kom brandbilen och delade ut godis. Liam var rädd då tomten brukar
stå med på brandbilen och han tycker tomten är läskig. Som tur var, var inte
tomten med och även Liam fick sig några karameller. Sedan gick vi ut på gatorna
för att se alla juldekorationer grannararna pyntat sina hus med, men vi blev
snabbt besvikna när ett vindproblem uppstått och julshowen blev inte av. Det
bjöds på hemmagjort Äggtoddy, premiär för mig. Det var fruktansvärt söt, men
god ändå. Men nu till dramatiken. Jag och föräldrarna hade satt sig i soffan
framför en bra film på tv:en, då vi plötsligt hör ett dunk och Isla kommer
utspringandes, gråtandes och blödandes från munnen. Det visade sig att hon hade
slått till sin nya tand som växte framför den lösa och nu stod vuxentanden rakt
ut och blodet forsade ut. Då hon är väldigt rädd för att åka till doktorn,
uppstod det gallskrik och panik när föräldrarna försökte få in henne i bilen.
Jag kunde inte göra så mycket, försökte mest hålla mig undan.
I väntan på att Lisa och Isla skulle komma hem så
att ”Tomten” kunde komma och lägga julklapparna under granen, tog vi oss en
kopp glögg som jag för några veckor sedan inköpte på Ikea. Men det var ingen
hitt från Dean’s sida. Han tyckte det var så räligt att han inte ens kunde
dricka upp. Men jag njöt med min kopp glögg och den direktsända carols by
candlelight på tv:en. Då klockan började bli mycket gick jag in på mitt rum för
att ringa släkten på skype. Jag fick sitta med på julbordet mitt bland ölen och
lyssna på deras ljuva stämmor. Efter ett långt samtal, var det dags att försöka
sova och Lisa och Isla syntes fortfarande inte till.
När jag vaknade i morse, tro det eller ej, var Lisa
och Isla fortfarande inte hemma, då hon tydligen behövt en operation. Dean och
Liam var ute och provade Liams nya cykel och där satt jag själv på självaste
julaftonsmorgon. Som tur var, fanns mamma, pappa och lillebror på telefonen och
jag fick äntligen öppna det mystiska röda paketet som kom för en vecka sedan.
Inuti befann sig vars en chokladtomte till mig, Isla och Liam och det bästa av
allt, ett presentkort på en skidhjälm inför vår skidresa till Schweiz nästa år.
Tillslut kom Isla hem och vi kunde öppna dem andra
julklapparna. Tydligen kommer tomten inte hem till dem, som jag är van vid,
utan barnen ser bara honom runt om i alla shoppingcentren. Jag fick mer choklad
utav Isla och Liam och en jetboat tur uppe i Sydney, fast det råkade jag ju redan
veta om. Jag gav Isla en monster high docka och Liam ett sätt med polis- bil,
helikopter och motorcykel. Föräldrarna fick en kokbok, för en ny inspirationskälla
och en svensk bordsflagga som ett minne. Sedan kom barnens mormor, farmor och
farfar, samt deras faster och det blev som ett hav med julklappar i
vardagsrummet, men för mig fanns det ingen julkänsla. Dean gav förestern ett superfint, dyrt halsband
som Lisa totalt dissar och säger rakt ut att hon inte kommer vilja bära det. Hur
kan man ens göra så? Dean var jättestolt för att han hade fixat denna julklapp
till henne och så tycker hon inte om den. Jag fick presenter från deras släktningar och
fick lite dåligt samvete för att jag inte köpt något till dem. Jag fick av mormor
en Body lotion, av farmor och farfar en Demons football halsduk och mössa och
av moster en tvål. Så snällt av dem.
Jag var smått
rädd att vår jullunch på Cranbournes racecourse inte skulle bli tack vare Islas
olycka, men jo vi kom iväg med en smått hastig sminkning. Det var ett väldigt
stort julbord, fast inte riktigt som jag tänkt mig, det var liksom inte så
juligt. På bordet låg smällkarameller med varsin plasthatt i kulörta färger som
nästan alla bar. Men det bästa var ändå dessertbordet som var gigantiskt. Jag
tog inte ens hälften av allt som fanns och ändå kollade alla på mig som om jag
var helt galen som tog så mycket, men vad ska man göra när man vill smaka på
allt. Det går ju inte direkt att ta hälften och den där julpuddingen som jag var så nyfiken
på att smaka, var inte så god som jag trott. Senare kom jultomten och delade ut
godis till barnen.
Isla vågade inte äta någonting och blev smått tjurig
och Lisa och Dean småtjafsade och blev på dåligt humör, så dem åkte hem
tidigare och där satt jag med familjens släktning. Nä det var mindre roligt,
men vi åkte hem strax därefter och så var julen typ slut. Det blev en toast med ost till kvällsmat tjoho. Åhh
vad jag saknar den svenska julen. Tro aldrig att det blir grönare på andra
sidan. Men vi hade i alla fall tur med vädret! Nu tröst äter jag choklad. IGEN!
Jag får ju finnproblem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar