Ikea, bio och kaos

Igår var barnens farmors födelsedag och vi var bjudna på middag hemma hos dem. Men detta var inget jag såg framemot då deras hus är väldigt nergånget och stinker blä och golven är inte ens att tala om så skitiga dem är dem hundhår och allt vad det innebär. De har en hund som är någon sort av mini collie, jag såg direkt att den inte gick som den skulle och var väldigt överviktigt, sen visade det sig att den bara var fyra år. Maten hade dem inte ens lagat själv, fast det tackar jag gudarna för, utan det blev fish and chips från en lokal shop. Då jag inte är något fan av just fisken, beställde jag en souvlaki med kyckling. Då Dean visste att jag gillar att äta med kniv och gaffel på en tallrik, blev jag serverad med detta. Jag tog en närmare titt på speciellt gaffeln och insåg hur äckligt skitig den var med gamla matrester. Hur skulle jag göra, jag ville ju inte säga till om det för tänk om alla besticken var så skitigt. Så smart som jag är gick jag in och smidigt tvättade av min gaffel litegrann och om någon skulle säga något, skulle jag säga att jag råkade tappa den. Smart Emelie! Då vi slapp sitta inne, satt vi i ett utomhus, inomhus uterum, ja ni fattar och där var så mycket grejor och jag vet inte när dem senast blev avdammade. Barnen tog en dusch innan hemfärd, men de var typ lika skitiga när dem kom ut. Jag är glad att jag inte hamnade hos en sådan familj i fem månader.

Något som jag har reagerat på är att dem säger ”we should have tii (ursäckta stavningen)” och jag bara vadå vi ska inte ha te, vi ska ha middag?! Det enda jag kunde komma på var att det skulle komma från t-bone steken och det är därför dem säger tii. Men jag har ingen aning.

Idag har jag träffat Emma inne i stan. Vi åkte bort till Ikea igen för att äta köttbullar med mos till lunch och inhandla lite Marabou. Efter att ha suttit där en stund och snackat skit var det dags för Emma att åka hem då hon tydligen skulle jobba. Jag däremot tänkte gå på bio i min ensamhet då jag fått en biobiljett från familjens kompis Andrew. Jag visste på ett ungefär vart biografen låg så jag traskade bort dit. Biografen låg inne på Crowns, ni vet den stora casino kedjan. Så när jag gick in där, kände jag att jag var lite för lite finklädd, men vad skulle jag göra. Jag tog upp min biljett och visade den för killen som stod vid ingången till biografen, men han lät mig inte komma in för tydligen skulle jag först åka ner för rulltrappan igen och gå bort till stället där man köper biljetterna för att boka in vilket film jag ville se. Jag hade sett reklamen för Daddy’s home och den verkade väldigt bra så den fick det bli. När jag sen väl blev insläpp skippade jag popkornen, då jag hade Marabou i väskan och gick bort till salong ett där filmen skulle visas. Men insåg ganska snabbt att jag var den enda där, så jag gick in i biografen och där var helt mörkt. Skit, filmen har redan börjat, tänkte jag och att försöka hitta sin plats som var i mitten var i princip omöjligt så jag tog närmsta lediga plats vid utgången. Undrar hur långt gången filmen är? Jag hade väldigt svårt att komma in i själva handlingen, ja det här var ju roligt, tänkte jag. Men efter cirka tio minuter var filmen slut och då insåg jag att det stod 4,50pm på min biljett och klockan var bara 4,30, undrar om det var sluttiden eller start tiden. Jag smet försiktigt ut med folkmassan från biografen och ställde mig och väntade tills klockan var 4,50, då gick jag in igen och mycket riktigt hade jag gått in på fel filmvisning. Oturligt nog visste jag nu redan hur filmen slutade, men som tur var, var det ingen som kollade vilka som gick in för annars hade jag kanske inte blivit insläppt igen. Så kan det gå när Emelie är ute på äventyr på egen hand. När man går på bio gör det inte så mycket att man är själv då man ändå inte pratar med varandra på sisådär två timmar, men visst är det lite tråkigt att vara själv ändå. Jag har i alla fall lärt känna mig själv väldigt bra under dessa fyra månader och två veckor.

Jag tog en salad och en smoothie innan ja tog tåget hem. Jag åkte vid åtta men var inte hemma förens vis tio tiden och med bil tar det fyrtio minuter hem från city. Detta var pga. arbete på rälsen och då fick vi tar ersättningsbussar. Fast det var rätt roligt, tyckte jag i alla fall. För där var speciellt en lagom rund man som stod upp och höll sig i krokarna i taket ni vet. Men han hade lite problem, för busschauffören körde som en dåre och där hände han som Tarzan i en lian och hans ansikte var uppblåst som en blåsfisk som han tog i för att hålla sig kvar på golvet med fötterna och jag hade så svårt för att hålla mig för skratt. Där var också en man som hade tagit lite för många öl den kvällen och under höll oss med sång och informerade oss om vart vi var.

Än en gång fick jag ingen skjuts hem från tågstationen då klockan var ”för mycket”, så jag fick ringa efter en taxi. Men den taxi chauffören var väldigt trevlig. Han kom från India och vi pratade om hur svårt det är att ta hand om barn och så vidare.

Jag pratade med mamma och pappa även idag och dem muntrade upp med att ge mig en uppgift som innebar att jag skulle kolla upp vilket håll vattnet snurrade i toaletten. Pappa påstod att det måste vara motsatthåll, alltså vänster, då Australien är tvärtemot på allting typ. Men nej så är inte fallet, för vattnet i toaletten går inte runt, det går bara ner. Oviktigt vetande, men det muntrade upp mig i alla fall.

Mörkret faller fort här och jag är väldigt trött, så nu ska jag krypa ner under täcket och jag kan sova hur länge jag vill imorgon då jag är ledig och inget inplanerat.

Såhär kan det se ut när jag försöker räkna ut övervikten på mitt bagage inför hemfärden. Kaos!