söndag 24 januari 2016

Trött men glad

I morse blev jag väckt av damsugarens ljuva ton. Men NEJJJJJJJ, jag skulle ju ha sovmorgon!!! Vem bestämmer sig för att ta fram damsugaren klockan åtta på morogonen, en söndag?

Idag har jag inte gjort så mycket, jag gick till gymmet en vända, tänkte att jag bara skulle gå dit och cykla lite kanske. Men jag går därifrån svettandes och flåsandes, det är som att man går in en bubbla. Där var idag en ny maskin, som skickade ut trappsteg, vilket var sjukt läskigt, jag höll på att ramla ett antal gånger, men den fullkomligt tog dö på mig. Fy vad jobbigt det var.

Då det är så varmt här, tvingas man att duscha i princip varje dag, vilket nu börjar bli såååå tråkigt. Det är som om jag duschar av min bränna jag lyckats få och det vill jag ju inte. Men jag gör hellre det än att gå runt ofräsch.

Måste bara berätta en rolig sak som hände idag. Liam och hans mormor satt i vardagsrummet på golvet och Liam börjar plötsligt stamma igen, vi trodde han hade slutat med det. Hans mormor säger då ”spitt it out” och då gör Liam det, spottar ut det bokstavligen talat och vi bara nej inte så haha. Sen säger han, ”I can’t speak”, nej vi hör det haha.

Jag har också hittat dem där smakbladen som man lägger på tungan för att få fräschare andedräkt. Jag minns att dem fanns när jag gick på mellanstadiet, men efter det kunde jag inte hitta dem och här finns dem nu i Australien. Om jag inte har helt fel för mig, var det min vän Jenny som visade dem för mig första gången.

En annan sak som jag har gjort idag, är att jag har gått igenom allt jag har skrivit här men jag har inte ens kommit halvvägs då jag nu är uppe på 68 sidor och 45 780 ord totalt. Wow, vad hände där egentligen. Så mycket har jag aldrig någonsin skrivit och jag måste bara be om ursäkt för alla felstavningar, ej korrekta böjningar och tempus. Ibland är jag så exalterad och vill berätta allt på en gång, att det bara blir en enda röra.

Min kropp har inte bara fått ett slag psykiskt under den här resan, utan även fysiskt. Det var som om den hamnade i chocktillstånd och vissa självklara saker som exempelvis min mens, stannade av helt, vilket skrämde mig, för man vet aldrig vad som försegår. Men så idag kom den äntligen igen och jag har nog aldrig varit gladare för en sådan sak. Min kropp har hjälp mig väldigt mycket under alla år och jag har sluppit haft min mens under semestrar och andra viktiga händelser och det var därför den var satt på paus under så här lång tid, för den här resan har varit väldigt viktig för mig. Antar att jag börjar slappna av nu och återgå till ”normal”. Dessutom har jag nog gått upp sisådär tio kilo, så det blir hårdträning och ändrad kost när jag kommer hem. Men det är när jag kommer hem, inte nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar