Sydney dag 2

Jag vaknade tidigt i morse, troligtvis eftersom jag trotts allt kände mig smått nervös inför dagens aktiviteter. Jag hörde hur regnet föll utanför fönstret men det visade sig vara mindre än igår i alla fall. Jag låg kvar en bra stund innan jag hasade mig upp för att äta frukost. Jag var tyvärr inte så imponerad av hotellfrukosten men man kunde få nybakade pannkakor ur en självgående maskin, man behövde bada trycka ok och så vips kom det ut två pannkakor. Men muffisen som jag sparat till sist var en ren besvikelse, den var ju helt blöt och brödsortimentet var inte så stort och inte nybakat.

Efter att ha gjort vid mig begav jag mig ut med paraplyet i högsta hugg och in på Centralstationen för att ta tåget därifrån till Circular Quay Väl där fick jag äntligen syn på Harbour Bridge och opera huset, så coolt. Eftersom jag var ute i god tid, gick jag ett varv i royal botanic garden. Det var smått magiskt med det fina regnet och alla olika sorters träd och växter.

I väntan på att få göra en utav dagens aktiviteter som är att åka jetboat, satte jag mig på ett utav trappstegen under taket med utsikt på bron. Tiden gick extremt långsamt och än en gång hade jag lyckats få skoskav av mina, vad jag trodde så bekväma skor. Jag lyckades hitta plåster i butiken bredvid och så var det äntligen dags för lite fart och fläkt. Nu hade himlen äntligen bytt från grå till blå och solen tittade fram, kan det bli bättre.

Jag tog på mig en extremt stor, våt och illa luktande poncho som skydd, för det var stor risk att bli våt. Sedan hoppade jag i båten och iväg bar det. Oj vad fort det gick och vad blöt jag blev, men så roligt det var. Vi gjorde spinns och tvärbromsningar. Vi var ett glatt gäng ombord och vår chaufför var väldigt skicklig. Allt filmades med en go pro och det blev väldigt många roliga miner, men filmer och sånt lägger jag inte upp förens jag är hemma i Sverige igen.  Lite måste jag ju spara.

Väl tillbaka på torra land hade jag nog minst ett kilo salt på mig, inte minst bakom öronen och håret var väldigt strävt. Men det var det värt.

Jag hade nu några timmar att spendera på valfritt sätt innan dagens nästa aktivitet, bridge climbing på Harbour Bridge. Först åt jag en brownie inne på Guylian café, den såg så god ut där i skyltfönstret. Sedan ställde jag mig och kollade på ett gatuuppträde som såg ut att kunna bli väldigt bra, men det var sååååå långdraget och ändå står jag kvar, för jag ville veta vad som hände med ballongen han svalde. Men det fick jag ändå aldrig reda på och det stör mig. Därför fick han heller inga pengar av mig.

Jag hade fått en gratis, hemlig gåva från hotellet på en butik som säljer opal pärlor, men var det stället var, hade jag ingen aning om. Jag hittade många butiker som sålde dessa pärlor men ingen av dem var just den butiken jag letade efter. Tillslut hittade jag rätt och då visade det sig att det inte alls var en butik, utan ett museum som handlade om just opal pärlans historia. Dessutom behövde dem ha mitt pass, samt min flygbiljett hem till Sverige och jag hade varken eller med mig, men tydligen såg jag pålitlig ut och fick min gåva i alla fall. Det var en känguru brosch med en liten, liten opal pärla. Gratis är gott!

Jag tog ett varv inne på det väldigt så omtyckte H&M och tro det eller ej, gick jag ut med en kasse i handen. Jag skulle ju inte handla, men vad gör man när man lyckas hitta ett par shorts som faktiskt var bekväma att bära? Men så började det regna igen, typiskt, ska jag nu behöva klättra i regnet istället.

Jag beger mig mot klättringscentrumet och sätter mig ner i väntan på min tur. Vi tog på oss hela dräkter och jag såg ut som en oompa loompa. Vi fick också varsin sele som skulle haka fast oss i en vajer som vi var fast vid under hela klättringen. Det kändes lite som på ridskolan när man selar på alla hästar. Allt var väldigt organiserat och vår guide var fantastisk, han hade väldigt dåligt humor, vilket jag även har så jag hade roligt. För att han skulle slippa skrika, fick vi alla ha på oss väldigt fula headset, men, men. Det roliga med dessa headset var att man då såklart hörde guiden hela tiden och plötsligt nästan skriker han ut, det var ju kvinnan jag tog bussen med i morse. Sen blir han helt exalterad över skåpbilen som är parkerad nere på gatan för den såg nämligen ut som den i en film man tyckte väldigt mycket om. Han hade varnat oss för detta innan och sa att vi fick ta av oss hörlurarna om vi inte pallade lyssna på hans ton mer, men det var halva nöjet tyckte jag. En annan rolig sak som hände om och om igen var när man plötsligt fastande i en övergång med sin hake som var fast på vajern och det tog total stopp och då alla gick väldigt tätt, blev det elefanteffekten i Djungelboken.  Upps sorry, sorry, sorry hörde man hela tiden. I min grupp var det en tjej som såg ut precis som Anne Hathaway i en prinsessas dagbok och en utav guiderna såg ut som en kopia av Jesus, vart har jag hamnat egentligen tänkte jag. Visst är det tråkigt att vara ensam, men å andra sidan tror jag inte att jag hade träffat på så många olika kulturer om jag hade med mig ett sällskap. Bara i min grupp var det folk från Frankrike, England, Holland, Kina osv. Geleaterian nere i hamnen sålde dansk glass, en utav färjorna hade en norskflagga och bron är ursprungligen virke från England.

I alla fall, när vi kliver ut i början av bron ser jag att ännu en gång har himlen skiftat färg och solen strålade. Den här dan måste vara till mig. I början var det väldigt läskigt, redan då befann vi oss på 2o meters höjd och det var en smal gallergång, så man såg rakt ner till marken. Men det blev bättre, för gången blev bredare och man kunde inte längre se ner. Trotts att vi var 134 meter upp i luften, fick man inte känslan av att det var speciellt högt. En del av vandringen, gick vi under tågspåret och vi blev bokstavligen talat överkörda av tågen, det var så att det skakade där vi gick. Guiden berättade att varje år sker det väldigt många frierier uppe på toppen av bron och han väntar fortfarande på att få bli inbjuden på bröllop, haha.

När vi tillbaka 3,5 timme senare var mina fötter väldigt trötta. Jag hade problem med att komma ur min sele, väldigt pinsamt. Vi fick varsitt diplom, men mitt var felstavat. Det stod Svenjjon istället för Svensson. Antagligen för att jag hade skrivit mina s slarvigt, men inte visste jag att det skulle hamna på ett diplom.

Klockan var nu sju på kvällen och det var dags att hitta något att äta. Eftersom jag inte hade en aning om vart jag skulle gå, fick det bli en utav restaurangerna nere i hamnen. Tyvärr var det väldigt dyrt där och pizzan jag beställde in var inte ens god. Men sånt händer ibland. Till detta drack jag en svensk jordgubb och lime cider. Det är tydligen väldigt populärt med svensk cider här, det är lite roligt.

Sen begav  jag mig hem till hotellet. Klockan hade nu hunnit bli nio och en varm dusch blev pricken över i:et. Det var så skönt att få ur allt salt ur håret.