Sydney dag 3

Ny dag här i Sydney och oj vad jobbigt det var att gå upp i morse. Hade lagom mycket träningsverk i vaderna efter gårdagens strapats.  Men idag hade jag inga tider att passa så jag åt frukost i lugn och ro, gjorde vid mig, plockade ner badkläderna i väskan och tog sedan bussen ut till den väldigt berömda Bondi Beach. Det var varmt och där var väldigt många människor. Vågorna var höga och jag fattar varför dem kan göra ett räddningsprogram från just den här stranden. Jag gick bara i upp till knäna och redan då var det extrema strömmar. Jag hade med mig min selfie stick så att jag kunde få några bra bilder. Det är ju inte helt lätt att ta bilder på sig själv annars och jag måste ju ha bevis på att jag personligen faktiskt satt mina fötter på stranden. Men jag tycker fortfarande det är smått pinsamt att ta upp selfie sticken och posa. Egentligen bryr jag mig inte om vad andra tycker men jag har ändå en känsla av att jag bryr mig om vad andra tycker och att jag vill passa in, vad nu det betyder. Halva nöjet med vistelsen var att där var väldigt många vältränade killar och deras surfbrädor. Jag är så imponerad över hur man hålla balansen på brädan. Jag hade ju flugit av innan jag ens kommit på.

Väl tillbaka på hotellet tog energin totalt slut och jag tänkte, nä jag struntar i att äta kvällsmat ikväll, jag orkar inte ta mig upp ur sängen igen. Men magen kurrade och jag tog tåget ner till Operahuset och bron igen för att dels få lite kvällsbilder och äta en laxsalad som smakade blä. Jag unnade mig även en Ben & Jerry glass, men den hann ju smälta innan jag hittat en plats att sitta på bland alla människor som firade att det nu var helg. När jag satt där på trappan upp till operahuset och utsikten över bron och försökte intala mig om att salad är nyttigt, det är gott, kom jag på det här:

Att vara helt ensam känns mindre ensamt än att vara omringad av människor med sällskap.

Men just då kom alla fiskmåsar och omringade mig. De ville ha min lax och de var beredda på att göra allt för att få den. Jag kände mig som fågelkvinnan och alla började stirra på mig, när måsarna började gorma. Jag hamnade säkert på en och annan bild, men det bjuder jag på.