Var befinner jag mig egentligen?

Yeay jag fick min sovmorgon! Jag gick upp och åt en lugn och skön frukost helt ensam. Sedan bytte jag lakan, tvättade och kollade på Clara Henry. Jag sammanfattade även alla mina texter från det att jag började blogga och insåg att jag skrivit 42 055 ord, dvs. 62 sidor. Alltså fatta, 62 sidor, så mycket har jag aldrig skrivit. Inte konstigt att jag får kramp i fingrarna. Jag tog även en dusch och så var klockan fyra och det var dags att åka till Chris 14års kalas, alltså sonen i familjen som hänge med oss upp till Swan Hill. På vägen dit råkade Dean köra på två oskyldiga fåglar som lekte tagen mitt framför bilen och smash sa det. Vi tvingades därför åka på ett extra stopp i biltvätten då fågelfjädrarna hade fastnat i grillen. Så hemskt!

Det finns en sak här som jag aldrig sett förr och det är en drive through bottle shops, är inte det höjden av lathet. I och för sej är ju Mc Donalds det också kom jag på. Men här kör man typ igenom butiken och så kommer där en tjej eller kille som tar upp beställning och hämtar alla sakerna till en.

På tal som sprit, hamnade jag i en väldigt rolig cider situation. På kalaset fick alla ta med sig sin egen dricka och Lisa hade tagit med sig den svenska cidern Elk och en annan tjej som kom från Nya Zeeland hade tagit med sig två andra svenska cidersorter, Johansson’s och Herrljunga. Det är verkligen jättestort med svensk cider här och alla säger att det är den bästa för att den smakar mer frukt än alkohol. Det är bara att tacka och ta emot, även om jag inte är producenten. Det roliga är att jag har själv aldrig hört talas om varken Elk eller Johansson’s, fast jag är ju å andra sidan ingen storkonsument av alkohol.

Först bjöds vi på ost och kex med bland annat en hemmagjord ostblandning med jordnötter, jag måste hitta receptet på den. Sen var där även en annan ost som är typ lagrad i en burk full med sås, som man vänder upp och ner vilket gör att man får både ost och sås på sitt kex. Därefter får vi små köttfärspajer, vårrullar, chips och dim sims. Därefter blev det sång och tårta och det hela var smått kaos artat då det var människor överallt och en massa barn i alla åldrar och då menar jag verkligen allt från några månader upp till äldre farbröder och tanter. Men, mission complete, jag åt med händerna, det fanns ju inga bestick.

När jag hänger med familjen såhär och träffar deras vänner och släkt, blir jag den som oftast sitter och lyssnar. Men jag inser hur svårt det är att hänga med i samtalen när det är så mycket ljud runtomkring och alla pratar engelska fast med olika dialekter och såklart mycket fortaren än när dem pratar med mig. Det är många gånger jag sitter och lyssnar på en konversation och plötsligt säger någon, eller hur Emelie och jag bara ”Va, vad sa ni nu?”. Det är inte lätt när det är svårt. Speciellt har jag har funnit hur svårt den skottländska dialekten är, det är typ lika svårt som att förstå danska.

Idag har barnen varit på min sida. Jag totalt smälte när vi alla tre hoppar in i bilen och jag får för en gång skull sätta på bilbältet på Liam och han säger ”I like you Emelie” och då säger Isla ”I like you too”. Aww!