3 veckor kvar!

Bakade Scones också, mmm...

Tre veckor till hemfärd, nu börjar det närma sig. Jag trodde att den här veckan skulle gå fort, men det visade sig att jag hade fel. Vi var bjudna till ett kalas från en utav Islas kompisar, men den morgonen hade verkligen barnen vaknat på fel sida. De bråkade hela tiden, skrek på varandra och så vidare, så det blev inget kalas och därmed gick den dagen extremt långsamt. Vi var även på Royal Children’s Hospital i Melbourne för ett återbesök av Isla tand. Allt doktorn skulle göra var att kolla på insidan av tanden med den där lilla spegeln som man ofta stöter på när man är hos tandläkaren. Men Isla är Isla och hon lät dem inte få kolla, så där satt vi i säkert en kvart och väntade på att hon skulle sluta gråta och låta dem kolla. Hon blev så liten och så mesig, men direkt när vi kom ut så vänder hon totalt och bli kaxig och skryter om att hon fick hålla i den lilla spegel och att nästa gång lovade hon att hon skulle låta dem kolla på tanden. Hon säger emot Lisa på ett bitchigt sätt och ja det är som natt och dag. Det enda jag ville säga var att: du var inte så kaxig när du spydde om och om igen under bilfärden till Swan Hill så lägg ner. Allt handlar om uppmärksamhet och jag blir så frustrerad.

Barens sjukhus känns inte alls som ett sjukhus. Där är ett enormt akvarium med fiskar i min storlek. Där är en stor lekplats och en stor utomhus bur med massa surikater. Där är även en hel del restauranger och caféer exempelvis som Mc Donalds och Subway.

Efter besöket på sjukhuset var det tänkt att vi skulle besöka Melbournes Zoo, men då det var 45 grader varm, beslöt vi oss för att åka till Konstmuseet istället, där skulle tydligen vara lite aktiviteter för barnen. Visst var där några saker att göra, som ett fotobooth och ett rum med stora klossar som man kunde bygga med, men mer var där inte. Som tur var kollade vi inte på konsten, för det är inte riktigt in grej. Det började närma sig lunch time så vi åkte bort till Chadstone shoppingcenter för att äta lunch och det var gigantiskt, vi gick nästan vilse där. Men vi fick i oss lunch och barnen fick såklart en glass. Jag ville köpa en muffins, men av ren erfarenhet visste jag att om jag skulle göra det, så skulle det inte vara så mycket över till mig i slutändan och därefter skulle barnen ändå tjata sig till varsin muffins och jag skulle sitta där tomhänt. Inte mycket vinning i det helt enkelt, så jag lät bli.

Uppdatering på hästfronten hemma i Sverige är att nu har min ena häst varit iväg på röntgen och det visade sig att ryggen var bra, något trång i utskotten, men ingen fara så länge man rider henne lång och låg, vilket man ska göra med alla hästar egentligen. Däremot hade hon väldigt, väldigt lite ledvätska i glidlederna vänster bak, vilket utsöndrar väldig smärta när hon försöker sätta under sig. Detta kan dock varierara beroende på hur hög smärtgräns hon har, precis som oss människor har hästarna också olika hög smärtgräns och om jag känner henne rätt, blir hon förbannad när det är något som irriterar henne och därav hennes beteende.  Hon ska nu ridas i tio dagar på smärtstillande och så får vi ta det därefter. Detta kan behandlas med att man sprutar in mer vätska om så är fallet.

Ikväll hade jag tänkt sticka till gymmet, det var längesedan nu känner jag, men när jag kommer upp där, var det stäng. Va, stängt, det är aldrig stängt, tänkte jag.  Jo tydligen, så jag fick ta en springtur utomhus istället och gud vad jobbigt det var. Jag hade banne mej ingen ork, var har min kondis tagit vägen? Usch nä, det där får vi ta tag i när jag kommer hem.

Tankarna snurrar nu i huvudet med allt jag vill göra och ska göra när jag kommer hem och allt jag varit med om och så vidare, inte konstigt att jag är helt slut. Men imorgon ska jag ha en stor sovmorgon och inget ska få hindra mig. Fast dem där ungarna kan man inte få tyst på…