Nu sitter jag här hel själv i tv
soffan i familjens hus, som förtillfället faktiskt även tillhör mig, men jag
känner mig väldigt obekväm med att vara själv här måste jag säga. Det är
halloween och dagen började med att jag blev väckt av åskan GENOM mina
öronproppar. Jag kunde liksom känna vibrationerna av dem kraftiga smällarna.
Därefter åt jag en stillsam frukost när åskan äntligen lagt sig och stormvinden
till ungar var på simlektion. Familjen är nu hos ett par vänner. Jag har bakat
kladdkaka så gott det gick och beställt hempizza på egen hand för första
gången. Jag kan liksom inte ta mig någonstans härifrån så det fick bli på det
sättet. Men det var inte helt enkelt. Familjens adress är väldigt svår att
uttala och tjejen i luren hade något svårt att förstå vad jag sa. Efter många
om och men ringer dörrklockan och utanför står en kraftigare dam med ett par
kattöron och en stor väska. Min första tanke var att hon liksom ville sno
uppmärksamheten från alla ungar och ville fråga efter bus eller godis. Men jag
kopplar ganska snabbt att det bara var min pizza som lyckats hitta rätt. Mitt
pizzaval blev något annorlunda då det är många nya smaker och kombinationer jag
aldrig hört talas om. Jag hade två olika smaker på pizzan. Den ena var med
spicy salami, bönor och crèmefraiche. Den andra delen var med köttförsås och
tro det eller ej. Det var spagetti på pizzan! Halvvägs genom pizzan tog det
stopp och jag lägger mig ner i soffan för att slappa framför tv:n och smälta
maten. Det enda intressanta jag lyckas hitta är Bondi veterinärerna. Dagen
program handlade om en pelikan med något problem i halsen och ägarna var två
identiska tvillingar. Två vuxna som klädde sig exakt likadant, pratade alltid
exakt samtidigt, till och med tänderna var identiska. Veterinären har något
svårt att koncentrera sig på sitt jobb när han hela tiden börjar fnissa
eftersom det låter väldigt roligt när båda två pratar samtidigt. Plötsligt
låter det som en tredje människa börjar prata i kör. Hm det låter som om det
kommer bakom mig. Jag vänder mig om och där står en kvinna som är målad i hela
ansiktet. Jag hoppar till och ser hur chokad jag blir och börjar skratta. Jag
hade blivit tillsagt av mamman att det var bäst om jag inte öppnade dörren för
det fanns inget godis att bjuda på. Men kvinnan i fönstret och hennes vänner
behövde bara gå på toaletten. In väller alla ungar med deras föräldrar. ”Jag
måste kissa” ”Jag är törstig, kan jag få vatten?” De springer runt och jagar
hundarna och det är folk överallt. Jag står stilla, fortfarande smått chockartad.
Är det det här dem menar med gästvänlighet. På några minuter alla är alla ute
igen, eller tja nästan. Jag känner att något nuddar mig bakifrån. Där står
snövit och än en gång grips jag av panik. Hur kan man bli rädd för snövit?! Jag
sätter mig ner i soffan igen och hör hur alla barnen skriker och gormar utanför
fönsterna, smått besviken över att jag inte fick gå trick or treat med mina
barn. Hundarna skäller till varje gång och det är inte ens mörkt än.
Detta får mig att tänka tillbaka på
en julafton då tomten skrämde mig när jag satt under ett av fönsterna. Förväntansfull
satt jag väntade på att tomten skulle komma och plötsligt stod han med maskerad
mask i fönstret bakom mig. Jag hatar att bli skrämd. Det är en obeskrivlig
känsla. Grejen är den att jag har så lätt för att skrämma upp mig själv. Ett typiskt
exempel på detta är när jag dammsuger. Jag får hela tiden för mig att någon ska
komma bakom mig utan att jag vet om det för att jag inte hört det. Jag är
dessutom en av dem som tror på spöken, eller andar, kalla det vad du vill. Jag
tycker det är både spännande och läskigt på samma gång. Jag vet egentligen inte
vad det är jag är rädd för, det är bara en obehaglig känsla.
Nä nu måste jag prata om något
annat, jag får alldeles för mycket bilder i huvudet. Igår åkte jag och Liam och
spelade minigolf. Eller ja för det första var det inte jag som spelade, utan
Liam och för det andra kan jag inte kalla det spela. Mer som ett yrväder som
springer över alla banor och lägger bollen närmare hålet med händerna för att
sedan putta in den i hålet. Men i alla fall så var det en helt grym
minigolfbana. Om man puttade in bollen i ena hålet som sköts den upp i taket
för att sedan åka ner och bort i andra änden och ut på nästa bana. Vissa banor
var som ett stort vattenhjul och vissa var svårare än andra. Liam hade världens
sötaste lilla golfklubba och han var helt svettig under kepsen efter bara en
timmes golfande.
Jag har även bokat en flygbiljett
till Sydney i januari, yeay! Jag har funderat länge fram och tillbaka och alla
frågar mig ”Ska du inte resa runt i Australien innan du åker hem?” och jo en
trip till Sydney vore inte fel. Lite egen tid är alltid bra. Imorgon är det
första november och snart har jag varit här i tre månader. Det är både roligt,
jobbigt, skönt att det bara är tre månader kvar tills att jag äntligen får slänga
mig i min egen säng hemma i Sverige.
Dagens ytterligare problem är det
här med rullgardiner. Alla fönster har minst en rullgardin och jag trotts mina
tjugo år, kan inte förstå mig på dem. Vi matchar inte helt enkelt. Ännu en déjà
vu är när jag var liten och precis hade gått och lagt mig. Tror ni inte att min
rullgardin åker upp i all hast och gör världens snärp när den slår i toppen. Jag
låg där och väntade och väntade åååååå där kom det! Nä tacka för vanliga
tyggardiner.
Jag bakade släta bullar nu denna
veckan för att ha några på rummet efter träning eller för att dämpa
sockersuget. Jag sparade även några framme åt barnen, vilket tydligen var
världen hitt. Men grejen var den att även en utav hundarna var sugen på bullar.
Han hade smitit in på mitt rum efter att jag lämnat dörren öppen. Tagit
resterande bullar, lagt dem utanför föräldrarnas sovrum och börjat äta på dem.
Lisa upptäcker detta och frågar mig vart dem kom ifrån. Typiskt, detta var ju
precis det som inte fick hända. Busted! Det hela blev så fel. Jag vet ju inte
vad hon tänker om mig nu. Jag vill inte bli kallad tjuv. Jag ville bara ha ett
mellanmål.
En annan som försöker lura till sig
godsaker är Isla. Hon kommer hem och frågar om hon får en icepoe och jag säger
nej, du får vänta tills dina föräldrar kommer hem. Då säger hon på fullaste
allvar. ”Men de kommer säga nej” Jaha varför ska jag då säga ja, säger jag.
Haha, försök inte.
Tidigare i veckan satt jag och Liam
i soffan och kollade på tv. Plötsligt går husets alarm igång. Det var det mest
högljudda ljud jag någonsin hört. Liam blir jätterädd och jag undrar vad det är
som hände. Men samvetet hinner ifatt mig och jag går och hämtar koden till
alarmet och lyckas stänga av det. Då ringer telefonen och jag får smått panik. Mannen
i andra änden blir smått misstänksam efter som jag inte står med på listan över
dem som bor här och för att jag inte kunde svara full på alla frågor. Han säger
att han ska ringa till Lisa eller Dean och så var det inte mer med det. Än idag
vet jag inte var det var som utlöste alarmet. Kanske var det ett spöke, vem
vet!
Jag och Liam har även varit och
simmat. Han har smått svårigheter att bestämma sig för vad han vill. Det är som
om han går på batteri och säger alla repliker han kan på en och samma gång. Typ,
jag vill bada, jag vill gå hem, jag vill inte bada, jag vill ha banan. Jag
lyckades i all hast ta fel på min bh och min bikini. Så jag fick bada i min bh,
som tur var, ser den ut som en bikini i alla fall.
Dessutom har vi besökt Super zu,
ännu ett annat lekland, fast med djungeltema. Där fanns en rutschkana som gick
så fort att Liam bokstavligen flög ut ur den. SÅÅÅ roligt! Där fanns även luft donuts
som man kunde åka ner med på en slags matta. Vi vuxna tyckte det var roligare
än vad barnen tyckte.
Vi har även druckit varmchoklad och
baby chino på golfklubben. Så pinsamt! Vi råkade sätta oss på sidan där folk
under sexton inte fick vara, inte konstigt att dem snofsiga gamla gubbarna
kollade på mig. Så vi fick sitta ute i receptionen, tack för den. Men jag antar
att alla sporter har medlemmar som tror dem är lite bättre än alla andra. Keep Calm
And Just Chill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar