Utforskar på egna ben

Igår blev det ett spontan besök in till Melbourne city all by my self då ingen verkade vilja följa med mig. Jag blev skjutsad till närmsta tågstation och det var inte så många människor där vilket är skönt. In på tåget jag går och sätter mig i ena vagnen helt själv, då kommer en äldre man med en käpp. Hans kläder är skitiga och hans hår är flottigt och fullt med mjäll. Av alla platser att välja på, sätter han sig på sätet bredvid mig. Jag tänker genast ”den här dagen började ju bra!”. Som tur i oturen är tvingas alla hoppa av halvvägs för att ta en ersättningsbuss för att sen återigen hoppa på ett tåg och så slipper man äckliga människor som inte kan ta hand om sig själva. Som tur är fungerar det här med ersättningsbussar väldigt bra. Det är mer strukturerat än skånetrafiken i alla fall. Men nu dök den deprimerade mannen upp. Tåget var nu proppfullt med människor och plötsligt hör man en man som pratar väldigt högt och tydligt om hur tråkigt det är att vara singel. Är det så man ska göra för att få uppmärksamhet?

Efter en och en halv timme var jag äntligen framme. Så där stod jag på stationen i vimlet av alla människor och hade ingen aning om vart jag skulle gå. Bestämde mig för att jag behövde hitta en karta för att klara av det hela. Jag gick till turistbyrån och hittade en någorlunda karta, inte så detaljerad som jag önskat, men det gick. Det var dags för lunch och jag var inte så intresserad av att sätta mig helt själv på en fin restaurang så jag lyckades faktiskt hitta ett ställe likt ett mat torg. Jag köpte mig en baguette med kyckling, tomat och avokado, samt en chokladsmoothie och satte mig längs med floden i det supervackra vädret. 

Typiskt nog hade jag långa svarta byxor på mig och det kändes som om mina knän blev stekta. Som pricken över i:et gick jag tillbaka för att köpa en väldigt god chokladkaka. Men återigen hade jag problemet med att dem stoppade den kladdiga kakan rakt ner i en påse utan sked och servett. Trotts lite kladd var det helt klart värt det. Nästa stopp bestod av ännu mer choklad. Jag hade nämligen fått syn på det eftertraktade Lindt caféet. Kakorna där såg väldigt goda ut, men dem var små och kostade en hel förmögenhet så jag köpte lite chokladkulor i lösvikt istället, många nya intressanta smaker.

Därefter tog jag en tram (spårvagn) ut till Melbourne Star och marinan, som var gratis. Det var väldigt mycket folk på en väldigt liten yta, trodde jag skulle svimma av värmen. Väl framme fanns även Harbour town. En massa affärer som sålde ut kläder till bra priser. Jag har så svårt att inte köpa kläder som jag faktiskt typer sitter bra på mig. Det svåra är när man är själv, att man måste klä av sig för att prova kläderna, klä på sig igen för att hämta en annan storlek eller en annan färg. Sen klä av sig igen, prova, klä på sig igen för att gå och betala, då hittar man en supersnygg topp längst in i hörnan av affären som man missat. In och prova den också, såklart är det inte rätt storlek. Åhh jag blir galen! Det tar ju en hel evighet innan man är klar och i slutändan måste man ändå sålla bort några provade plagg för att plånboken inte räcker till. Däremot resulterade det hela ändå i att jag åkte hem med några väldigt snygga plagg, bland annat världens skönaste tights. Det blev ingen tur i det stora pariserhjulet Melbourne Star, tyckte det var lite dyrt. Jag lägger hellre pengarna på en Hot Air Balloon som jag funderar på att göra.

Idag när jag vaknade kändes i benen efter gårdagen. Trotts detta bestämde jag mig för att gå till gymmet och väl där är det ju bara att kötta på. Ingen återvändo! Det blev även en tur till Frankston för att handla mat med familjen och såklart lyckades jag hitta tre väldigt billiga och snygga smycken. Jag provade för första gången Sushi. Det var inte så illa som jag trott, men det var inte heller någon favorit. Till middag blev det grillad korv med rostad potatis och lök, samt en enkel salad på salad, tomat, ägg, ost, paprika och morötter. Äntligen lite färsk salad. Nu sitter jag i vardagsrummet, kollar på The Block och åskan dundrar utanför fönsterna. Ena hunden skakar av rädsla. Jag är trött och ser mest fram emot att det ska bli helg igen.

Jag har även börjat kolla på ett program som heter Marriage at first sight. Det är ett väldigt annorlunda program som går ut på exakt vad det heter. Tusentals människor går igenom en massa tester för att hitta sin äkta man och dessa paren som experterna har plockat ut ska sedan gifta sig med bara ett namn. De ser varandra för första gången i altargången. Sedan åker dem iväg på en smekmånad som vanliga gifta par. Därefter flyttar dem ihop i ett och samma hus för att efter fem veckor bestämma sig för om dem ska skiljas eller leva lyckliga tillsammans i alla sina dar. Det är faktiskt en rätt rolig grej och jag började fundera på om jag skulle våga gör det. Man har faktiskt inget att förlora mer än värdigheten av ett bröllop. Så ja det skulle jag nog kunna göra trotts allt.