Då sitter jag här med värk i hela kroppen efter dagens pass på gymmet och med skavsår på fötterna efter gårdagens besök i Melbourne med min vän Emma och helt fel skor. För det är såhär att imorgon ska jag och Emma besöka Flemington Horse Racing och där måste man klä sig fint, annars riskerar man att bli sittandes ute på parkeringen. Då jag inte vill avslöja allt förmycket om min outfit, vill jag bara säga att det var inte helt lätt att hitta the one and only och pricken över i:et. Men måste säga att jag är nöjd med mitt köp. Dessvärre är väl plånboken mindre nöjd. 

Vi åt en god lunch på en utav restaurangerna och vi var bokstavligen talat övervakade. Paret mittemot oss kunde inte sluta titta. Det var ju inte så att dem var diskreta heller. Det är så jobbigt när man själv brister ut i skratt för att det är så patetiskt. Vi hade en servitör som pratade väldigt tyst och serverade diet cola. Han blev överlycklig när han trodde att han hade listat ut vart vi kom från men där hade han fel. Nej vi kommer inte från Tyskland. Det roliga är att när mina värdföräldrar försöker prata svenska, säger dem att det låter som tyska. Det var nytt för mig. Danska ja, men tyska, nej aldrig hört.

Melbourne är en stad full av liv. Man får gratis uppträden och ljuvlig musik. Fantsikta byggnader och det känns smått overkligt när man går där mitt i staden hjärta och det känns mer eller mindre som en vardag nu. Men detta är så långt ifrån min vardag hemma i Sverige. Hur mycket jag än är stolt över mig själv för att jag gör detta och hur mycket jag än lär mig här, finns det alltid en längtan hem till min skånska vardag.